Välj en sida

Kärnkraft finns idag i 31 länder med totalt 390 kärnkraftverk i funktion och 43 st långvarigt driftsstängda. Dess andel av totalelproduktionen var 10,8 procent 2013. Kärnkraftens andel av elproduktionen har stadigt minskat sedan 1996 då dess andel var 17,6 procent globalt.

Misstron mot kärnkraften har ökat inte enbart till följd av de fruktansvärda katastroferna i Tjernobyl och Fukushima men också till följd av alla miljöproblem i samband med brytning av uran och slutförvaringen av avfallet. Dessutom har det fria kapitalet börjat dra öronen åt sig. Lönsamheten har blivit allt sämre och nu senast meddelade Sverige att Ringhals 1 och 2 stängs ner tidigare än planerat till följd av lönsamhetsproblem.

2013 gjorde Tysklands energikonglomerat för första gången på 60 år gjort en förlust på 2,8 miljarder euro, sedan man hamnat att skriva ner värdet på sina kärnkraftsinvesteringar med 5 miljarder euro. Skuldsättningen inom kärnkraftsindustrin är enorm. De två stora kärnkraftsgrupperingarna i Europa; franska EDF och GDF-Suez samt  tyska E.ON och RWE delar en sammanlagd skuld på 127 miljarder euro!!

Under åren 2008-2013 förlorade de tio största kärnkraftsbolagen i världen hälften av sitt börsvärde.  Fennovoima försöker krampaktigt söka finansiärer, och aktörer som småningom insett att de förts bakom ljuset och vill dra sig ur hotas med juridiska processer. Vore Fennovoima den guldgruva som förespråkarna försöker inbilla omvärlden skulle investerare stå på kö för att få medverka. Men den kön är kort, dvs helt obefintlig.

I stället har man lyckats binda upp kommunala energiverk till en lösning som liknar utpressning. Man kan inte gå ur men ger en fullmakt ”in  blanco” för att betala framtida kostnader som man inte har något inflytande över. Kostnadskalkylerna förskräcker. Olkiluoto 3 är åtminstone tre gånger dyrare än beräknat och ingen vet ännu om och när det tas i drift.

För skattebetalarna är det bäst om Pyhäjoki aldrig byggs, då finns det heller inga kostnader att fördela!

Thomas Snellman, Pedersöre