Kenneth Myntti hade en intressant ledare om jordbrukets framtidsutsikter 2 december. Även om en ökning av antalet bönder vore önskvärd, och jag personligen skulle applådera en sådan utveckling, så är det i realiteten ett önsketänkande.
Under de senaste tio åren har antalet jordbruk i Finland minskat med fem stycken per dag. Takten har något avtagit och för tillfället lägger tre gårdar dagligen ner sin verksamhet.
Vad annat att vänta då både statsmakten och böndernas intresseorganisationer aktivt drivit på utvecklingen. Samtidigt har lantbrukets strukturella, ekonomiska kris fördjupats.
“Under de senaste tio åren har antalet jordbruk i Finland minskat med fem stycken per dag.”
I diskussion med yrkesbröder är svårigheten att få lån ett alltmer brännande tema. Stora flertalet av landets bönder är inte kreditvärdiga.
Detta kommer att ytterligare tillspetsas när bönderna som enskilda näringsidkare nu kommer att omfattas av det positiva kreditupplysningsregistret. Där kommer förutom lånen även alla leasing- och avbetalningsavtal samt till exempel gödsel- och foderkrediter att listas.
Skuldsättningssituationen kommer att få en brutal synlighet. Det finns helt enkelt inte kapital för den utveckling som Kenneth Myntti filosoferar kring.
Dessutom tycks hans slutledning vara något inkonsekvent. Globalt skall antalet bönder öka med 35 miljoner men i Finland skall vi kraftigt minska antalet för att uppnå någon slags lönsamhet.
På mina utflykter ute i Europa har jag flera gånger stött på ett problem som det pratas väldigt lite om offentligt. Skuldsatta bönder har tagits över av sina kreditgivare och är numera ”anställda” åt dessa, vilket kan vara positivt ur deras privatekonomiska situation men samtidigt har de ingen talan när det gäller gårdens utveckling och investeringar. En holländare påstod att upp till 20 procent av gårdarna i vissa regioner berörs av detta.
Finns det alternativ utveckling? Internationellt har jag själv sett ett otal innovativa lösningar men att redogöra för dessa skulle kräva alltför mycket spaltutrymme.
Dock kunde jag relatera till den eminenta forskning som Tuomas Kuhmonen bedriver. Enligt denna vill en stor majoritet, 73 procent, av 18-30 åringar i södra och norra Savolax bruka små gårdar in en mänsklig omfattning med mångsidig närmatsproduktion, idka samarbete via kretsloppsjordbruk inklusive sociala nätverk. Detta utan någon större skuldsättning.
Enbart 23 procent av jordbruksintresserade i denna åldersgrupp vill bedriva jordbruk enligt den mall som skissas upp vid anonyma styrelsebord med agrobusiness som ledstjärna. Vill man diskutera alternativ för vårt framtida jordbruk kan Kuhmonen vara rätt person att intervjua.
Thomas Snellman, Pedersöre