Bönder kräver att konkurrensmyndigheten utreder om S-gruppen missbrukar sin ställning. Samtidigt visar en sydkoreansk modell att producenter kan få nästan tre gånger så stor andel av slutpriset som i Finland.
KATI ENKVIST
4.10 07:26
Kortversion
- MTK och SLC vill granska hur S-gruppens nära 50-procentiga marknadsandel påverkar matkedjan.
- Rekogrundaren Thomas Snellman lyfter Sydkoreas Hansalim som förebild. Där får bönderna 70 procent av slutpriset.
- Modellen förenar producenter och konsumenter och minskar antalet mellanhänder.
- Forskaren Jonathan Dolley säger att Finlands långa avstånd hindrar att överföra hela modellen med våra förutsättningar. Men samarbetet kan ändå anpassas.
Bönderna i Finland är missnöjda över vad de får betalt för sina produkter.
De anser att S-gruppens starka ställning på marknaden gör att de inte får ordentlig ersättning. Ärendet ligger nu hos konkurrensmyndigheten att avgöra.
Det har gjorts olika försök från odlarnas sida att kringgå de många mellanhänderna som tar åt sig av vinsten på vägen från åkern eller djurgården.
Ett av dem är det som kallas för Rejäl konsumtion eller Reko. Det går ut på att den som odlar eller producerar mat säljer sina varor direkt till kunder inom så kallade Rekoringar.
Det var Thomas Snellman som skapade Reko och nu tycker han det är dags för ett större och mer effektivt Reko.
Han föreslår en sydkoreansk modell som heter Hansalim. Den modellen kom han i kontakt med på ort och ställe för ett par år sedan. Det kan ge odlaren upp till 70 procent av slutpriset.
Hansalim
- En sammanslutning av kooperativ där konsument- och producentmedlemmar samverkar direkt.
- Med en omsättning på omkring 300 miljoner euro, nära en miljon konsumenthushåll och över 2 200 anslutna producenter är Hansalim en betydande ekonomisk kraft.
Snellman säger sig ha blivit djupt berörd av att se konceptet fungera i praktiken.
– Jag upplevde modellen som fullständigt ofattbar med tanke på min egen långa erfarenhet som lantbrukare, säger Snellman.
Han hoppas att de europeiska länderna ska plocka guldkornen ur modellen. En modell han inte riktigt trodde på själv förrän han var på plats i Seoul.
Forskaren Jonathan Dolley framhåller att det är den sociala dimensionen som gör organisationen bakom Hansalim unik. Enligt honom bygger framgången på följande hörnstenar:
Fyra tydliga mål
Modellen går ut på att värna om maten, jordbruken, livet och gemenskapen.
Rättvisa priser
- Representanter för bönder och konsumenter förhandlar årligen fram priserna tillsammans.
- Resultatet är att hela 70 procent av försäljningsvärdet går tillbaka till producenterna – i Finland är den siffran runt 25 procent.
Inga onödiga mellanhänder
- Ett centraliserat logistiksystem gör att maten når konsumenten snabbt och effektivt.
Demokratisk struktur
- Genom valda delegater lyfts lokala frågor hela vägen upp till nationell nivå.
Sociala band
- Det ordnas festivaler, gemensamma skördearbeten och måltider där medlemmar träffas och delar sina berättelser. Det här skapar en personlig, inte bara ekonomisk, relation mellan stad och land.
- De pengar som inte går tillbaka till producenterna täcker logistikkostnader och finansierar kampanjer och sätter strategisk riktning för det som kallas Hansalim Life Movement (på finska).
Förändring kommer inte alltid frivilligt
Thomas Snellman har presenterat konceptet i Frankrike vid EU-kommissionens EIP-workshoppar om böndernas position i värdekedjan. Han mötte stort intresse från delegater och forskare i flera länder.
Men trots att en idé är god sker ingenting över en natt. Och Snellman är tydlig med att förändring inte kommer frivilligt från de stora handelskedjorna.
– De stora handelskedjorna i Finland kommer inte att gå med på att begränsa sin verksamhet. Det måste skapas en fristående motkraft på samma sätt som Rekorörelsen växte fram underifrån.
Finland har S-gruppen en marknadsandel på nästan 50 procent av den finländska dagligvaruhandeln. Det är nästan dubbelt så mycket som för 20 år sedan, då andelen låg på cirka 28 procent.
Nu anser MTK och SLC att det är tid att på nytt granska hur denna maktkoncentration påverkar hela kedjan, från åker till kassa.
Den djupare oron handlar enligt Snellman om bristen på unga producenter och det ökande beroendet av en global och sårbar marknad.
– Vi lever i ett extremt sårbart system. Hälften av all mat som konsumeras i Finland passerar genom ett enda logistikcenter.
För konsumenterna behöver en sådan modell enligt Snellman inte innebära högre priser. I Sydkorea är Hansalims priser jämförbara med vanliga butiker.
Den verkliga vinsten ligger i ett mer cirkulärt och motståndskraftigt livsmedelssystem, något han tror blir allt viktigare i en tid av klimatförändringar och global osäkerhet.
Möter den åldrande bondekåren
En av de största utmaningarna för Hansalim, precis som på många andra håll, är den åldrande producentkåren. Men också här arbetas det aktivt med att rekrytera yngre människor till jordbruket och stötta de unga bönder som redan är med.
Ett grundinkomstprogram, finansierat av konsumentkooperativen, ger för närvarande omkring 30 unga bönder en trygg inkomst medan de etablerar sig.
Målet just nu är att nå hundra deltagare och sedan utöka ytterligare. Man planerar också ett utbildningscenter för att lära ut Hansalims jordbruksmetoder till nykomlingar utan tidigare erfarenhet.
Jonathan Dolley nämner även att flera europeiska initiativ redan inspirerats av modellen.
– En nederländsk organisation som heter Robin Food arbetar med gemenskapsstött jordbruk och jag känner till en norsk grupp som bygger upp något liknande.
Och i Finland har Dolley stiftat bekantskap med Grani Food Box Association i Jyväskylä.
Geografi begränsar konceptet i Finland
Jonathan Dolley är noga med att påpeka att Sydkorea skiljer sig radikalt från Finland.
Cirka 70 procent av Sydkorea är bergigt och obrukbart, men den höga befolkningstätheten gör leveranser extremt effektiva. En beställning på förmiddagen kan levereras till dörren samma eftermiddag.
I glesbefolkade Finland, med sina långa avstånd, går det inte att bara importera logistiklösningen rakt av.
Det som ändå är överförbart är principen om direkt samarbete mellan producenter och konsumenter inom en gemensam organisation, säger Dolley.
– Enligt min vetskap har Finland en lång kooperativ tradition, men den tenderar att vara enkelriktad. Det handlar antingen om jordbrukskooperativ eller konsumentkooperativ separat, sällan tillsammans. När producenter och konsumenter delar organisation kan de hitta gemensam grund.
Och grunden, vad ska den vara?
– Konsumenterna tar ansvar för producenternas försörjning, och producenterna tar ansvar för konsumenternas tillgång till säker, hälsosam mat.
Hela artikeln finns att läsa på: https://yle.fi/a/7-10105949
Se även ÖT Ledare 17.10.2026: Österbotten kunde pröva en egen väg i livsmedelshandeln