Världens ledare har varit samlade för att diskutera klimatförändring och miljöförstöring. Varje år sedan 1995 har miljökonferenser hållits. Vissa mer ambitiösa än andra som Kyoto 1997, Köpenhamn 2009, Paris 2015 och nu senast Katovice. Ambitionerna finns men de leder just ingenstans då ländernas företrädare är marknadsekonomins pantfångar.
I februarinumret av ”The Economist” finns flera intressanta artiklar. Företrädare för fossilindustrin ExxonMobil, Shell, BP med flera har mera makt än många länder. T.ex. ExxonMobil ämnar öka utvinningen med 25 procent fram till 2025 räknat på 2017 års volym. Dessa visioner för man fram till aktieägarna och aktiekursen påverkas givetvis.
Bland de 20 största bolagen i institutionella placerares aktieportföljer i Amerika och Europa finns fyra oljebolagsjättar. Miljoner av pensionärer är beroende av avkastningen från dessa bolag för nivån på sin nuvarande och framtida pension.
Medan ländernas representanter diskuterar begränsningar i användning av fossil energi, planerar oljebolagen en utveckling i helt motsatt riktning.
Thomas Snellman, Pedersöre
EU-valskandidat för De Gröna
HBL 04.05.2019