Kulturen skapar kittet mellan människor och på samma gång friktionsytor. Tittar jag i backspegeln och försöker minnas är det inte ekonomiska klipp eller känsla av makt som skapar de mest positiva minnesbilderna. I stället är det stunder av gemenskap mellan människor från när och fjärran, ofta med flera generationer involverade.
“I den stunden ville ingen av deltagarna tillbaka till de högklassiga hotell där vi annars bodde.”
I mitten av nittiotalet ingick jag i en finsk delegation på besök i Österrike inför vårt gemensamma EU-medlemskap. Vi diskuterade med bönder, landsbygdsutvecklare och myndigheter. En mycket lärorik resa. Men det jag minns är en sen kväll och långt in på natten, när vi satt i ett litet kök högt uppe i bergen och delade gemenskap med en bondefamilj bestående av många generationer. Med stolthet presenterade husbonden sin 100-åriga mor för oss utlänningar där mitt i natten. Där satt vi myndighetsfolk från olika ministerier i Finland och jag och njöt av den anspråkslösa förplägnad som serverades oss med all kärlek som går att uppbåda. Och jag kan försäkra att i den stunden ville ingen av deltagarna tillbaka till de högklassiga hotell där vi annars bodde.
En annan gång blev jag inbjuden av en fransk adelsman att äta rådjurssadel, tillagad över öppen eld i hans 1400-tals slott i Massif Central. Trots att han var förmögen ville han bjuda sin finländske gäst på en oförglömlig upplevelse. Vi pratade matkultur och med sorgsen min berättade han att han slutat äta alla mjölkprodukter. I sin barndom färdades han genom en årstidsresa utgående från mjölkens smak. Den mat korna åt överförde smaken till slutprodukten i enlighet med årstiden. Nu hade modern utfordring gjort att mjölken smakade lika oberoende av årstid. Vilket gjorde att han kände sig bortkopplad från naturen.
Jag kunde räkna upp otaliga motsvarande upplevelser men kontentan är att det är kultur som skapar samhörighet och känslostormar. Vare sig det är fråga om matkultur, musik, konst, dans eller poesi. Det är kulturen som binder samman generationer och samhällen. Om vi enbart fokuserar på ekonomi och låter kulturen förtvina undergräver vi vår egen framtid.
Därför är det viktigt att vi som beslutsfattare står upp för kulturen och ger den utrymme och resurser. Länge leve kulturen!
Thomas Snellman, riksdagskandidat (De Gröna)
Österbottens Tidning Debatt 30.03.2023