Håkan Nystrand beskriver i sin artikel (2.7) hur skogen fortsättningsvis sköter sin viktiga del av klimatarbetet. Men jag har en fråga till Håkan eftersom han är en fackman inom ämnet. Jag har ställt frågan tidigare till andra skogsfackmän men inte fått något svar.
Virkesvolymen har helt riktigt ökat med nästan det dubbla från 1 350 miljoner kubikmeter till 2 300 miljoner. Enligt skogsforskningsinstitutet Metla är kolbindningen i Finland 1 300 miljoner ton i skogsmarken på mineraljordar och 5 500 miljoner ton i skogsjordar på torvmark. Själva skogen binder enbart ungefär 700 miljoner ton i dagsläget.
Med den ökade virkesmängden i våra skogar har vi ökat kolbindningen med 300 miljoner ton sedan kriget. Ökningen består till stor del av ökad skogsmängd på dikade torvjordar. På 1960-, 70- och 80-talen dikades en stor del av skogarna på torvmark. Enligt statsrådets utredning 2017 för LULUCF-kriterierna släpper dikade skogstorvmarker ut 7 miljoner ton koldioxid årligen. Det vill säga under de 50 år som gått sedan dikningarna har torvmarkerna släppt ut omkring 350 miljoner ton. Detta är väsentligt mer än vad den ökade virkesmängden har förmått att binda. Då är det också bra att veta att en torvmark i naturtillstånd kontinuerligt binder kol.
Kan Håkan Nystrand berätta var det brister i denna logik är jag nöjd, eftersom annars sköter inte Finlands skog sin viktiga del av klimatarbetet.
Thomas Snellman
Österbottens Tidning Debatt 04.07.2023