Följetongen Fennovoima börjar krypa under skinnet och sanningens stund kommer allt närmare. Det mygel som föregick principbeslutets tilläggsansökan med turerna kring Migrit Solana ger inte mycket heder åt de inblandade.
Redan före Ukrainainvasionen skrev Outokumpu ner sin värdering till noll för sitt aktieinnehav i energibolaget. Nu är det dags att inse att detta också kommer att drabba alla andra aktionärer.
I mars 2014 skrev Anna-Maija Lyyra med flera: ”Vi kräver att investeringsplanen för Jakobstads energiverk framläggs och att riskerna med kraftverksinvesteringarna utreds för stadsfullmäktige i Jakobstad.”
I genmälet ett drygt år senare svarar Anne Ekstrand i egenskap av företrädare för Jakobstads energi Ab (utdrag ur texten):
”Jakobstads Energiverk har under åren 2007–2014 satsat 5 360 965,61 euro i energiaktier, av vilket belopp 1 607 255,59 euro har gått till att teckna aktier i Oy Katternö Kärnkraft Ab. Energiverkets investeringar i aktier har ingått i stadens budgettexter. Satsningen i kärnkraftverket i Pyhäjoki har för stadens del beräknats kosta sammanlagt 15 miljoner euro i aktiekapital fram till år 2023.”
Anne Ekstrand avslutar bemötandet med:
”I motionen efterfrågas vilka risker som är förknippade med kraftverksprojektet. Det kapital som satsats i aktiekapital kan inte fås tillbaka ifall projektet inte färdigställs, något som är mycket osannolikt. Riskerna med verksamheten kan vi tyvärr inte redogöra för.”
“Jag känner ingen skadeglädje över att Fennovoima nu går i graven. Utan bara en uppgivenhet över att det behövdes ett krig för att få slut på eländet.”
I februari 2022 kan vi smärtsamt konstatera att det osannolika har blivit mycket mer sannolikt och riskerna med verksamheten framgår med all önskvärd tydlighet.
Jag känner ingen skadeglädje över att Fennovoima nu går i graven. Utan bara en uppgivenhet över att det behövdes ett krig för att få slut på eländet.
THOMAS SNELLMAN, PEDERSÖRE
Österbottens Tidning Debatt 28.02.2022
Foto: Fennovoima