Indelningen i välfärdsområden skapar konstgjorda gränser i vårdhelheten. Kronoby lyfts upp som exempel där befolkningen förväntas rösta i Österbottens välfärdsområde samtidigt som många önskar få sin vård i Karleby. Jag tycker att Henrik Huhta på ett bra sätt belyste problematiken i sin insändare (4.1).

Landskapet Österbotten är 250 kilometer långt och 30 kilometer brett, vilket gör det till ett geografiskt problem men samtidigt en stark språklig enhet för de svenskspråkiga. Att hitta modeller för vård över gränsen torde säkert vara praktiskt möjligt, men betalningsrörelsen för utförda tjänster blir helt säkert en framtida utmaning så att alla parter är nöjda. Dessutom kommer detta inte att vara ett enbart österbottniskt problem utan motsvarande gränsöverskridande verksamhet finns på annat håll i landet också.

“Varför bygga upp två parallella system?”

En annan utmaning är patientdatasystemen. Under året har vi kunnat följa hur en upphandling gått i stöpet till följd av starkt ökade kostnader. Men behöver vi över huvud taget ett nytt patientdatasystem? Vi har ju redan nu ett landsomfattande Omakanta-system där mycket av vårdhistoriken redan finns inskriven. Varför bygga upp två parallella system? Dessutom involverar Omakanta också den privata vårdsektorn, vilket gör det mer heltäckande.

Har sjukvårdssystemet behov av mer detaljinformation borde det gå att bygga ut med nya moduler. Via detta flyttar patientdatan med personen vid byte av välfärdsområde. Förhoppningsvis kunde detta leda till att mer resurser frigörs för själva vårdarbetet.

 

THOMAS SNELLMAN, PEDERSÖRE, KANDIDAT I VÄLFÄRDSOMRÅDESVALET (GRÖN)

Österbottens Tidning Debatt 10.01.2022